Nåja, det har blivit lite paus här – vi måste ta datorn till datorläkaren eftersom den av någon konstig anledning inte gillade en dag av ösregn i en inte så vattentät väska. Men nu är den också i skick igen!
Och nya muggar har vi!
Så, trampandet fortsatte från Castro, i mitten av Chiloé ön till Ancud, som ligger längst uppe i norr på ön. Vi hade hört att det finns pingviner där, det måste vi ju se! För att se dem, måste vi ta lite beslut. Ända sättet att se dem är att åka med en turistbåt runt de små öarna de bor på. En gång tidigare tog vi en motsvarande båt för att se marmorgrottor i Villa Tranquilo. En av de sämre upplevelserna på resan. Nå, men pingvinerna tog vårt hjärta ändå, och där satte vi igen med orangea flytvästar som i en sillburk och tittade på världens minsta pingviner. Men som bonus såg vi delfiner som hoppade alldeles intill båten, de var imponerande!
En så glad Mira som försöker få bilder från sillburken
Hittar du pingvinerna i bilden?
Delfiner, åh så vackra!
En av de finare tältplatser vi haft
På kvällen tog vi oss till en strand utanför staden och satte upp våra tält där. På morgonen fick vi se en imponerande fågelshow med en massa massa fåglar, som sedan blev bortsjasade av en jätte pelikan som kom flygande alldeles nära stranden. Framför stranden hade vi en bro under vilken det låg en hög sjölejon och solade sig. Vår överenskommelse ”idag startar vi tidigt” fick lite töja på sig då vi hängde nästan tre timmar över brokanten och kollade på dessa härliga kreaturer!
Under de regniga och kyliga dagar vi hade hann vi redan svära och drömma om varma dagar såpass mycket att vi bestämde oss att hoppa på en buss 1000km norrut till Santiago, bara vi kommer bort från Chiloé ön. Så gjorde vi. Trampade till Puerto Montt, som ligger på fastlandet, och tog en 13 timmars nattbuss till Santiago. Visst var det skönt att stiga ut ur bussen till ca 30 grader och sol! Otroligt!
Santiagos horisont
I Santiago har vi nu spenderat snart en vecka. Tränat, gått och trampat runt i staden och ätit gott. Mira tyckte att hon har fått nu tillräckligt med träning att fixa punkteringar, med fyra eller fem stycken på tre dagar, så det blev en tur till cykelbutiken och köpa tjockare ytterringar åt henne. Får se om det blir slut på dem nu.
”Låt mej göra det själv, jag måste lära mej” sade hon i början av resan
..passar bra, betyder tupplurer för mej
Där står hon och svär men jag kan sova med gott samvete
Santiago, med fler människor än hela Finland, visade sig vara överraskande organiserad och inte alls så kaotiskt vad vi hade väntat oss. Folk går lite fortare och har mer bortom än de småstäder vi härtills varit i. Lite samma känsla som när man går på visit till Helsingfors från Borgå, man börjar själv också gå fortare. I trafiken gick det bra att cykla bland bilarna, som också tog oss snällt i beaktande. Mellan stadsdelarna är det stora skillnader – på ett område var det massor folk sovande i tält och paffkojor längs gatorna medan andra områden var fullproppade av fina lyxvillor. Men i stort sett ganska rent.
Santiago sett från Cerro San Cristobal
Bergen i horisonten ser helt oäkta ut, men syns bara så dåligt pga av luftens föroreningar. En av världens mest förorenade stad.
Vi hade fått höra tidigare att man här hittar hela rader med samma sorts butiker efter varann, men inte kunde vi tro att i vilka mått det påriktigt var. Mira behövde köpa nya solglasögon, och andra gatan vi råkade gå på visade sig vara optikergatan – kanske 30 – 40 glasögonbutiker efter varann. Följande gata bestod så gott som bara av butiker som sålde prydnader för födelsedagsfester. När vi var hungriga och sökte efter nåt frächt att äta hittade vi bara kanske 40 små shops som sålde Chilenska hot dogs. Så fanns det gator med kastrullbutiker, kakelbutiker, hattbutiker, trådbutiker osv… Men att hitta ens en liten matbutik visade sig vara mer knepigt. Söndagar är marknadsdagar, och endast marknadsdagar! Så gott som precis alla andra butiker är stängda, det ser lite komiskt ut i en storstad. Trakifmängden var också som ett sandkorn jämfört med andra dagar. Vi undrade också var alla människor är, tills vi kom till marknaderna…
Tyvärr har vi inte riktigt foton från markaden, fanns helt enkelt inte utrymme för att stanna och fota…
Vi tog en titt in på gravgården också, det var ganska intressant. Här också granna skillnader mellan gravarna – vissa hade lyxiga gravar i storlek med små stenhus medan andra gravar var ovanpå varann som höghus. Vissa var över 250 år gamla.
Nästan en vecka i Santiago gick i ett svep, utan några problem alls. En eftermiddag var det dags att börja trampa ut mot kusten till Valparaiso. Med fullt iver trampade vi utåt från staden, tills vägen bara växte och växte och slutligen mötte vi en tunnel. Motorvägstunnel med cykel i denna trafik, nej tack. Vi bytte håll och försökte ta flera olika rutter men ingenstans kom vi. Ena rutten slutade i ett stängsel medan på den andra slutade vägen bums som om det vore ett skämt. Vi trampade på allting mellan motorväg och nånting som påminde mera om en stig på en avstjälpsplats. Såå sjukt hur mycket skräp det kan finnas och på så oväntade ställen också! Här svärde vi nog och saknade tillbaks till Patagonien och dess ena enda väg…
Det började vara kväll och såg inte så lovande ut att kunna sätta upp tältet nånstans. Dessutom var vi på ett område som vi hade tillsagts att undvika. Nära fanns ändå hotell. Så nu sitter vi på ett lyxhotell och skriver, väntar på att det skall bli morgon och vi skall slippa på hotell morgonmål! Nu har vi också tagit reda på hur man skall ta sig ut ur staden och hoppas på bättre tur imorgon.
Godnatt!
ps. Nu har våra (läs Miras) IT skills kommit till den nivån att vi har kunnat göra en karta på alla våra rutter! Ännu vet vi inte hur vi får den hit och synnas men genom att klicka på linken öppnas den i ett nytt fönster!
HÄR HITTAR DU KARTA PÅ ALLTING!