Okej, hejssan alla. det är Mira som skriver! Nu har min studierna med svenska kom till den punkten att jag måste också börja öva att skriva. Så förlåt i förväg att ni kommer förmodligen förstår ingenting… Det var kanske fem veckor sen när vi kom upp med den här svindlande ide att vi skulle prata bara svenska med varandra. Tyvärr är ingenting so simpel med Sofia och från varje finska ord ska jag göra en push up för straffet. Ni kan bara föreställa hur stora muskler jag har redan. No nej, allt har gått överraskande bra eller då Sofia bara låtsar att lyssna mej. Jag vill tror att det är samma med alla språket, att om du bara börjar prata och prata, även ensam ord efter ord, (som tur jag har alltid varit också duktig att prata nonsens) vid någon punkt börjar människor att förstå vad försöker du säga eller då bara löser upp från plats. Samma taktik har vi använt nu med spanska och överraskat också oss själva hur duktiga är vi!
Vår inlärningsmetod med spanska och min med svenska
En sak vad alla människor vi har träffat undrar är att hur kommer vi komma överens med varandra så länge. Att vara ärlig har vi inte haft några problem alls, helt som vi tänkte i början av våra resa. Vi är så liknande vad kommer till resande och nivå av skämt att allt går som en dröm!
Härefter skall jag skriva en inledning till varje vårt inlägg, men var inte oroliga, det ska också ännu vara riktig svenska efter dem!
Mira
Svenskaövning men också ukulele-övning.
Miras svenska har nog gått framåt med stormsteg, första veckorna gjorde hon flera tiotals pushups per dag men nu har de inte synts till på länge. Mitt tålamod har också fått bra övning då det i början tog flera minuter för henne att formulera en mening, men nu börjar det vara riktigt så prima! Dock vet hon kanske inte att hon snart pratar flytande Borgådialekt hehe.
El Calafate
Tack vare alla rekommendationer vi fått styrde vi nosen mot El Calafate, första staden på nästan tre veckor. Där skulle finnas häftiga glaciärer. Trampade med stark medvind lätt 100km, tog in på ett hostell och levde lite lyxliv med varm dusch, köksmöjlighet osv. Tänkte bli lite tokiga med stor supermarket breved hostellet. Vi köpte inte linser och ris. Fastän vi har blivit ganska duktiga på att variera dessa två guldvärda ingredienser. Linsrisstuvning, ris med linser, linser med ris, linssoppa med ris, risgrynsgröt med linser som tillägg, utan att nämna alla häftiga sörjor man kan koka ihop med lite curry eller vår favorit oregano! Ett tag fick vi knyst ketchuppåsar från ett kafé, så de blev ju riktigt festmiddag med ris och ketchup o linser som tillägg. Visst skulle man ju lätt kunna få mer variation med lite förberedelser men all varm mat bara smakar så tusans gott så länge du äter ute! Men för kommande etapp skall vi nog köpa annan färgs linser.
I Argentina är ju kosten milt sagt en aning köttbaserad, och det finns absolut ingen förståelse till icke-köttbaserad kost. Vi håller oss för det mesta till fisk, ost och bönor, och när lokala presenterar oss till andra lokala är det första de säger att vi kommer från Finland och att vi inte äter kött. Och sedan undras det en längre stund över det. Två killar blev med munnen upp när Mira berättade att det finns protein också i bönor.
Kocken fixar mat.
Linser, ris, spagetti och morötter. Mums!
Ganska snabbt efter att vi gjort oss bekväma i hostellet fick vi höra att glaciären inte alls ligger här nära, så det blev istället en dag att vandra omkring i små butiker och titta på 10 euros köksmagneter. Vi har också 17 postkort väntande att bli skickade, men 4,5 euros frimärken fick tyvärr bli i butiken. Mira gick och springa för att inte bli allt för lat, haha. Föjlande dag liftade vi till glaciären. Häftig var den ju, 60 meter hög.
Glaciären Perito Moreno i El Calafate
Det finns en applikation som så gott som alla cyklister har rekommenderat åt oss – iOverlander heter den. Gjord av cyklister åt andra cyklister (kanske funkar också åt backpackers?). Den vet allting – en kille vi cyklade med berättade att ”om 18 kilometer finns det en övergiven polisstation, bakdörren är olåst så man slipper in och kan sätta up sitt tält där, men inget vatten till förfogande. Eller alternativt 50 km framåt finns en annan byggnad var man får sätta upp sitt tält på bakgården, och där finns dricksvatten, men ingen toa. Fråga bara försiktigt först men stör inte männen sen mer med andra frågor. ” Behändigt ju nog men tusan det förstör ju precis all spänning och överraskningar! Den skall vi hållas långt borta ifrån. Trots detta fick vi en rekommendation av ett par cyklister att ta en liten sandväg, den skulle vara mycket kortare. Par dagar senare fick vi höra att den usla sandvägen var exakt lika lång som den perfekta asfaltvägen. Men då hade vi redan gett det fina tipset om den fina genvägen till andra cyklister.
Ibland orkar hon bara inte trampa mera och kastar sig på vägen. Näe, skrattretande dåliga vägar med stora lösa stenar får vi njuta av nu och då.
På hostellet i El Calafate fick vi varningar av andra resenärer att i El Chalten, naturskyddsområdet var vi kommer att fara till om några dagar, skall det bli snöstorm, så om man går dit innan det kommer man inte bort förrän några dagar framåt. Det skall snöa hela natten, och lovats att bli upp till 5cm snö på vägarna. Vi trodde det var ett skämt men det var det inte, och de tyckte vi var alldeles tokiga om vi skall ta oss dit med cykel, inte ens bussar kan ju köra då.
Men kallt kan det visst bli här. Stämmer ganska bra när det sägs att det kan vara fyra årstider på en dag. Vissa nätter har varit mycket kalla att ligga och huttra i våra sommarsovsäckar, då temperaturen sjunkit under noll. Hjälps inte fast man drar på sig precis alla kläder. Visste ni att en ylleskjorta blir till prima byxor också, ser ut som coola harembyxor? Men, på dagarna är vi ytterligt nöjda om det minimala utrymmet våra sommarsovsäckar tar, haha. På min första cykelresa i Europa hade jag bara innerlakanet till sovsäcken med, så detta är ju redan en stor förbättring! Och vifs så är vi snart i tropiken och bara skämtar om detta.
Ylleskjorta funkar också bra som byxor
Kalla nätter i våra sommarsovsäckar.
Matpaus på vägen. Alla kläder på och varmt te ur kastrullen.
El Chalten
Vägen till El Chalten tog två dagar längre än planerat – nu fick vi vår del av den galet starka motvinden. Också träffade vi på en härlig Australiensisk familj på vägen som fick oss att stanna en natt på samma ställe med dem. De cyklar hela familjen ungefär samma rutt som vi. En 6 åring och en 8 åring med sig -wau! Såna familjer vill vi också ha en vacker dag. Ett av barnen sitter bak på mammans tandemcykel och trampar och den andras barncykel är fäst till pappans cykel, så den rullar bara på bakhjulet. Deras blogg hittar ni här: daisyandtherollingbanjo.home.blog
Här i El Chalten skall vi göra lite vandringar och förbereda oss (dvs köpa massor mat) för uppkommande Carretera Astral – en 1200km lång väg genom fyra naturskyddsområden. För att komma hit måste vi först ta två färjor, varefter skuffa cyklarna på en 7 km lång stig genom en skog för att komma till Chiles gräns var vägen börjar. Men det lär vara galet vackert! En av färjorna går bara tre gånger i veckan, och är ofta avbokad på grund av för hård vind, så det kan ta en tid innan vi får följande inlägg hit.
Den tuffa Australienska familjen vi träffade – till vänster pappan med 6 åringen fäst till sin cykel, och till höger mamman och 8-åringen på tandemcykeln.
Ibland visar pampa-öknen också sina fina sidor.
Jävlar ändå, nu vill jag ju fortfarande ut och cykla jag med! Det där måste ju vara fantastiskt. Och den där kommande etappen måste ju vara något fenomenalt.
Då är det väl bara att packa cykeln och dra iväg! 😉 Nämen hit måste du absolut komma en vacker dag.